Lödningens konst

Att kunna löda när det behövs sparar pengar och tid. Inte minst är det mycket roligt att kunna tekniken. Anledningen till att lödning ofta kopplas samman med hobby kommer sig säkert av att tekniken ofta används i samband med tillverkning av smycken. Även färgat glas kan fogas samman enligt en lödningsteknik som kallas kopparfoliemetoden. Glas kan också infattas i metallspröjsar, vilket även det kan beskrivas som en form av lödning. För många är lödning ett typiskt hobbyarbete, som man knappast tror sig ha någon större nytta av i den dagliga tillvaron. Men inget kan vara felaktigare. Antingen man bor i småhus eller i lägenhet kan lödning komma till nytta i många sammanhang. Vid tillfällen där till exempel svetsning är en onödigt hårdför och komplicerad metod kan lödning vara ett utmärkt alternativ. Det kan röra sig om att foga samman rördelar eller andra plåtstycken, att förankra elektriska ledare och andra elkomponenter.

Grundmaterialet, alltså de metaller som ska förbindas, hettas upp, liksom lodet, men med den skillnaden att lodet smälter, medan metallstyckena inte gör det. Man skiljer mellan mjuklödning och hårdlödning. Hårdlödning kräver betydligt högre temperaturer än mjuklödning. Även om den kan användas för att tillverka en mängd olika saker har den sitt största, praktiska värde vid olika reparationer. Att löda innebär att man fogar samman metaller med ett tillsatsmedel som heter lod och är en metall -legering, och med hjälp av ett slags kombinerat rengörings -och flytmedel som går under beteckningen flussmedel.

Mjuklödning gäller all lödning under 450øC. De lod man arbetar med är i allmänhet baserade på tenn och bly. Arbetstemperaturen hos dessa ligger mellan 180 och 230øC. Det är lättare att arbeta med mjuklod än med hårdlod, mycket beroende på den lägre arbetstemperaturen. Hårdlödning gäller all lödning över 450øC. De lod man använder är legeringar, baserade på bland annat koppar, zink, nickel och silver. Hårdlodens arbetstemperatur ligger för det mesta mellan 610 och 900øC. Lödkolvar kan inte ge dessa höga temperaturer, varför värmekällan vid hårdlödning endera är gasol -eller svetsbrännare. Även om mjuklödning kan ge starka förband kan alltså dessa i hållbarhet inte jämföras med de hårdlödda. Det är emellertid inte enbart styrkan som räknas. Med god träning kan man få fogar och förband som blir näst intill osynliga. Vad och hur mycket du behöver av verktyg och material beror helt och hållet på vad och hur mycket du ska löda.

Vid mjuklödning kan du använda såväl lödpenna som lödkolv och gasolbrännare. Uttrycket mjuklödning kan kanske ge en känsla av svaga fogar och de tål i allmänhet inte heller alltför stora mekaniska belastningar eller temperaturskillnader. Men man ska ändå vara klar över att en lyckad mjuklödning blir mycket hållbar.