Limningens konst

Det finns ett rikt limutbud för mängder av material och kombinationer av dessa. För att få en hållfast limfog är det naturligtvis viktigt att du väljer ett lim som är lämpat för de ytor som ska limmas. Men det finns också andra detaljer som är minst lika viktiga för ett lyckat resultat. Utvecklingen fram till i dag har gett starka och snabbtorkande lim som lämpar sig för många material. Numera är det också en självklarhet att kunna häfta olika material vid varandra. Detta var svårt och ibland omöjligt för inte så länge sedan. Lim framställt av beståndsdelar ur framför allt djurriket har funnits i flera tusen år. Utvecklingen av denna fogmassa har däremot gått mycket långsamt ända fram till andra världskrigets utbrott. I och med att krigsindustrin fordrade smidiga och framför allt lättviktiga fogmetoder till bland annat flygplanstillverkningen, satsades också mycket tid och pengar på limforskning.

Ytorna måste vara noggrant rengjorda för att limmet ska ha en chans att ”bita” fast i materialet. Det är också viktigt att du limmar vid rätt förhållanden. Limmar du exempelvis utomhus när temperaturen är för låg, häftar vissa limtyper inte alls och andra bildar en betydligt svagare och opålitligare fog. Kontrollera därför noga på förpackningen vilka råd och anvisningar som gäller för det lim du ska använda. Innan du limmar bör du bestämma vilka krav du ställer på fogen och om de material du ska foga ihop ärtätt, sugande eller över huvud taget möjliga att limma. Det finns trots allt fortfarande vissa material – framför allt feta plaster – som inte alls låter sig limmas. Förutsättningen för att limmet ska kunna häfta väl är att massan flyter ut på ytan och ner i dessa ojämnheter. Lim som passar bra för underlaget har en lägre ytspänning än fogytan. Om förhållandet är omvänt ser du detta genom att limmet drar ihop sig i stället. Det är inte bara limmet som avgör hur stark fogen sedan blir. Fogens utformning har också mycket stor betydelse.

Om limfogen ska tåla större på frestningar av vatten, vissa kemikalier eller värme ska du tala om det när du väljer limsort. Du kan också behöva vägledning i limvalet om du ska limma stora ytor eller om fogen ska tåla hög belastning. Oavsett hur slipad och rengjord ytan är, har underlaget mikroskopiska ”gropar”. Den starkaste fogen är den som endast utsätts för påfrestningar i sidled och den svagaste är den som utsätts för fläkning. Skillnaden på vidhäftningen vid dessa belastningar kan du själv enkelt testa med en bit tejp. I vissa konstruktioner fogar man både med lim och spikar eller skruvar. Detta beror inte på att fogen behöver ”både hängslen och livrem” utan att limfogen fordrardet extratryck som spikarna bidrar med. Du kan alltså som regel ta loss spikförbandet när limmet torkat, om du skulle vilja det.

Fäst tejpremsan mot t ex en bordyta och fläk – d v s bänd – loss den igen. Motståndet är obefintligt och du får utan vidare loss tejpen. Fäst remsan mot bordytan igen och dra sedan i den längs bordytan. Det fordras förvånansvärt stor kraft innan tejpbiten släpper från underlaget. Den här typen av dubbla fogförband används i första hand när det inte går att komma åt med skruvtvingar eller limknektar. Dessa är ju annars mycket bra verktyg för att åtstadkomma det höga tryck som vissa limtyper ska torka under.