Konsten att använda en handfil

För ordinärt hemmabruk behövs ingen större uppsättning filar. En halvrund träfil, en platt ansatsfil för skärpning och en rasp med frästa grader för grövre träbearbetning räcker långt. Ett enkelt sätt att gardera sig för de allra vanligaste filningsbehoven i ett hushåll, ett småhus, i sommarstugan eller båten är att skaffa en så kallad hobbysats. En sådan innehåller en slöjdfil och en skärpfil. Båda har olika filar på varje sida – alltså fyra filar i två. För de flesta som har haft trä- eller metallslöjd på skolschemat är och förblir en fil ett slöjdverktyg. Dessutom vilar det något trist över filandet – ett evigt dragande fram och tillbaka utan mera påtagligt resultat. Denna skeva föreställning hänger givetvis ihop med att filandet i skolan sällan var riktigt motiverat, att den som höll i verktyget inte kunde lägga tillräcklig kraft i rörelsen och sällan fick riktigt klart för sig hur filen egentligen fungerade.

Denna negativa inställning till filen och filandet drar man inte sällan med sig även som vuxen småhusägare. Följden blir att den eller de filar man för ordningens skull har i verktygslådan, blir liggande där utan att någonsin komma till större nytta. Självfallet bör man i möjligaste mån använda filar med en tandtyp och en gradgrovlek som passar till det material som ska filas. För vissa arbeten kan man också behöva andra typer än de två nämnda. Utöver dessa finns trekantiga, runda, fyrkantiga och knivformade filar.
Filning av handsågar är ett typexempel för en sådan situation. Då kan man till exempel behöva en trekantsfil av speciell storlek för att bottna mellan sågtänderna och inte förstöra fasvinkeln.