Foga, skarva med byggbeslag

Byggbeslag är ett tämligen nytt material, men har visat sig vara så effektivt att till exempel mer än 90 procent av alla trätakstolar numera förbinds med spikplåtar. Benämningen ”spikplåtar” används ganska ofta som ersättningsord för lite tyngre ”byggbeslag” och kan då orsaka en viss begreppsförvirring. Spikplåtar är nämligen också en speciell typ av byggbeslag, försedda med utstansade spikar, som ska pressas in i till exempel takstolsvirket. Det är ingen tvekan om att äldre, väl beprövade skarv- och fogningstekniker av trä, som tappning, zinkning fingerskarvning och liknande, ger starka och dekorativa skarvar och fogar. I många fall spelar emellertid utseendet liten eller ingen roll, särskilt när sammanfogningarna är dolda eller täcks av överliggande material.

Spikplåten skiljer sig därvid också från ”spikningsplåten”, vilken, som de flesta andra byggbeslag, används i kombination med ankarspik. Andra exempel på byggbeslag är vinkelbeslag, balkskor, gaffelankare, stolpskor, takås- och takstolsfäste, beslag för takfotsbräder, dragband och universalbeslag. I sådana fall finns det mycket goda skäl att använda de moderna fästdon som går under den gemensamma benämningen byggbeslag. De har nämligen stor förmåga att både överföra och fördela krafterna i en fog. Byggbeslag kan även användas vid sammanfogning av till exempel trä och betong. När man beställer byggbeslag är det alltså viktigt att man har klart för sig vilken typ och dimension man kommer att få användning för. Spikplåtar måste till exempel fästas på ett kontrollerat sätt för att de utstansade spikarna inte ska vika sig. Dessa används därför främst i byggfabriker, medan spikningsplåtarna används vid arbeten på byggplatser.

Byggbeslag tillverkas vanligen av 1-3 mm tjock, varmförzinkad stålplåt, men finns också i rostfritt utförande. De stansade, mindre hålen i beslagen är förstås avsedda för spikar. I övrigt gäller ”den allmänna spikregeln” att spiken ska vara så lång att den kan tränga in i två tredjedelar av virkets tjocklek. Det är viktigt att man använder så kallade ankarspikar med kamgängade skaft och flata, försänkta huvuden. De kamgängade flänsarna gör att spikarna får ett mycket starkt fäste i träet. Vanlig, räfflad spik ger inte alls samma hållfasthet. Ankarspikfinns i dimensioner från 22 till 100 mm. Hur många av spikhålen man utnyttjar, vilken dimension och tjocklek på gods som passar bäst, är en fråga från fall till fall, där man till exempel tar hänsyn till snötyngder, vindpåfrestningar och andra belastningar. En tumregel säger dock att ca tre spikar i varje plåtyta för det mesta är tillräckligt. Det ger ett så pass stabilt fäste att bärkraften i plåtdelarna kan överföras till virkesdelarna.

En viktig förutsättning när man använder byggbeslag vid skarvning är att virkesdelarna har samma tjocklek och ligger i ett plan. För att kunna foga och skarva med byggbeslag behövs inga speciella verktyg. För det mesta räcker det med en hammare, om man inte vill förborra förbanden. Ett kraftigt skruvstycke är bra att ha till hands om man själv vill bocka spikningsplåtar i olika vinklar -vilket alltså är fullt möjligt. Observera att skruvförband numera används mera sällan, men att de kan förekomma vid stora spännvidder och centrumavstånd. Undantag är när byggbeslag används i sammanfogningar av bland annat trä och betong. Då fästs beslagen mot betongen med någon typ av expanderskruv. Vid mycket stora krav på bärighet i trä kan beslagen dessutom förankras med franskbult – ej att förväxla med fransk skruv – eller med genomgående bult med mutter. De större, utstansade hålen i vissa byggbeslag används vid sådan infästning.